Don't jump down the hole, Alice

This is how it went down when DBTY met a real living Rabbit at Paris Paris.

We was hanging in the bar or drinking stolen cocktails on the dance floor when he comes up to us being all drunk and stuff.

He’s like:
“What’s up? You’re not French right?”

So we said:
“Im not, shes not, but they are.”

He’s like:
“Cool, do you like Paris?”

We’re like:
“Cut the crap man, we know all you want to do is score, you rabbits are all the same.”

He’s like:
“Ok, you’re right, I don’t want to be a hypocrite.”

We’re like:
“How did you become a rabbit anyways?”

He’s like:
“To get laid! Of course. So… any chance me be going home with any of you toniiightz? Im in to both dudes and dudettes.”

We’re like:
“He says no, she to, the French guys… wouldn’t count on it.”

He’s like:
“Ok, that sucks.”

We’re like:
“You should really be going after them fine ass rabbit chix hanging out at Pigalle, instead of wasting your time here. They be wanting to do you good, cause of your astonishing looks. Like definitely.”

He’s like:
“Ok, I’ll do that, but you guys seem really cool, can I get ya’ll numbers?”

We goes:
“Nah, sorry rabbit, but u can get your photo taken with us, and maybe we’ll hang, sometime. Hook you up if you come to Stockholm.”

Finally, he’s like:
“Ok, cool. Peace hombres.”

And we’re like:
“Smell ya later!”

(Yup, I know, this used to be in Swedish, but we got some death-threats from our French friends, a mail from some English guy, and a nice letter from an Italian girl all asking us oh so kindly to start writing in English to help them understand.

So… voilà!

From now on DBTY will be strictly in English or French.)

Slagsmålsklubben – Sponsored By Destiny

Take a break

Jag sitter på landet.

Det är ganska skönt, och allt går lite långsammare här. Det låter som en dålig stereotyp av lantliv. Men det är sant. Jag lovar. Jättelångsamt.

Folk pratar lite långsammare.

Vi har ingen vattenkokare, så när jag ska göra kaffe och/eller te måste jag faktiskt fylla en kastrull, sätta på ett lock och sätta kastrullen på plattan. Sen brukar jag gå och göra något annat ett tag för att vattnet ska koka upp. *Pitoreskt*

Affären ligger långt från huset (8 km) – det tar alltså lång tid att handla.

Ingen diskmaskin = Handdisk. Vilket faktiskt kan vara ganska trevligt en begränsad tidsperiod.

Jag modemsurfar. 56 kb är det nya bredband.

Förutom mitt dagliga sammanbrott över sakernas långsamhet så är det faktiskt ganska skönt att ta en paus, med risk för att låta som en tidning där man riktar in sig på kvinna + 45 livsnjutare.

Pauserna definierar de mer händelserika tillfällena i livet. Det skulle inte vara kul att *leva* om stunderna av koncentrerad snabbspolningsliv inte inringades av pauser.

Därför bjuckar DBTY på vad som mycket väl kan vara det snyggaste breaket i en låt. Någonsin.

Sweat-X kommer från sydafrika, och spelade alldeles nyligen på Paris Paris. De låter som Spank Rocks technosyskon, och ibland är de cheesy, men exakt 5.25 in på deras annars rätt mediokra Turbojam Sex Mix är allt förlåtet.

Lyssna och inse varför pausen definierar livet.

Sweat X – Turbojam Sex Mix

The most remixed

M.I.A kanske är världens mest remixade artist.

(Nu kommer alla nördiga nördar säga att så är det inte alls, och ge trehundra exempel av trehundra andra artister som blivit remixade trehundra gånger mer, men då ska ni veta i förhand att jag inte egentligen tror att M.I.A är världens mest remixade artist, men att det är ett sätt att beskriva hur mycket hon har blivit remixad, för det har hon ju blivit, rätt mycket, alltså, i slutänden är ju påståendet dessutom bara en förevändning för att få lägga upp bra låtar med artisten i fråga. Så lägg ner.)



Kanske har det med hennes osvikliga förmåga att göra fåniga ramsor som klistrar sig på hjärnan snabbare än du hinner säga dumdididumdididum the beeeaaat goes on att göra.

Du behöver liksom bara lägga ett beat på henne så blir det bra. Det kräver inte så mycket av producenten.

Kanske är det för att alla lyssnar på M.I.A för att hon är cool så en remix blir ett utmärkt sätt att visa upp sig som producent.

Kanske är det för att fantasin är dålig. Generellt.

Det spelar inte så stor roll, M.I.A är made of awesome, och hon tar (oftast) fram det bästa hos många.



Vi firar att Boyz är en så jävla fet låt så huvudet sprängs med tre remixer av ganska gamla låtar som Don’t Blame The Youth har lyssnat på väldigt länge.

Och Boyz med. Såklart.



Surkin & M.I.A - Sunshowers Remix

Timbaland & M.I.A - Come Around Eli Remix

M.I.A - Galang South Rakkas Remix

M.I.A - Boyz

(Jag vet att ni undrar – så jag förklarar.

Don’t Blame The Youth är flera personer.

Jag kommer att skriva på bloggen, varje söndag, en gång i veckan, varken mer eller mindre. Vill ni hålla er uppdaterade så vet ni när var hur.

Vi återkommer om de andra.

Här. Varje söndag. Awesome.)

Som att stirra en kackerlacka i ögonen.

Housemusiken gjorde sitt intåg i mitt liv och sitt uttåg ur mitt liv och försvann aldrig riktigt på riktigt och i våras smög den sig tillbaks, nästan omärkligt. Det var som att träffa ett ex från väldigt långt innan nu och återupptäcka alla anledningar till varför du var kär för typ sju år sen. Det känns spännande och pirrigt och det liksom slår blixtar om er.

Du rodnar litegrann.

Den är inte arg, verkligen inte trashig, och inte ens särskilt snygg. Men den gör dig glad, på ett lite cheesy, ganska syditalienskt sätt.

Dansgolv i en inte så avlägsen framtid kommer att handla mindre om *fuck off* och mer om trimmade polisonger, tribal-trummor och det där extremt konstiga leendet människor får efter att ha dansat timmar till någons fluffiga dröm omgjord i musik.

Typ som den nordeuropeiska versionen av neonlila slottsfester vid medelhavet och pool.

Awesome. I lagom små doser.

Vi firar med två remixer av samma Armand Van Helden-låt:

Armand van Helden - I Want Your Soul (Dusty Kid Sensational Dub mix)

Armand van Helden - I Want Your Soul (Fake Blood Remix)