Som att stirra en kackerlacka i ögonen.

Housemusiken gjorde sitt intåg i mitt liv och sitt uttåg ur mitt liv och försvann aldrig riktigt på riktigt och i våras smög den sig tillbaks, nästan omärkligt. Det var som att träffa ett ex från väldigt långt innan nu och återupptäcka alla anledningar till varför du var kär för typ sju år sen. Det känns spännande och pirrigt och det liksom slår blixtar om er.

Du rodnar litegrann.

Den är inte arg, verkligen inte trashig, och inte ens särskilt snygg. Men den gör dig glad, på ett lite cheesy, ganska syditalienskt sätt.

Dansgolv i en inte så avlägsen framtid kommer att handla mindre om *fuck off* och mer om trimmade polisonger, tribal-trummor och det där extremt konstiga leendet människor får efter att ha dansat timmar till någons fluffiga dröm omgjord i musik.

Typ som den nordeuropeiska versionen av neonlila slottsfester vid medelhavet och pool.

Awesome. I lagom små doser.

Vi firar med två remixer av samma Armand Van Helden-låt:

Armand van Helden - I Want Your Soul (Dusty Kid Sensational Dub mix)

Armand van Helden - I Want Your Soul (Fake Blood Remix)